Jag brukar inte vara en sådan som gillar att läsa självbiografier och sådant. Visst, Dave Pelzers böcker om "Pojken Som Kallades Det" har jag läst. I alla fall så läste jag, i vintras, en helt otroligt bra bok som heter, "I Det Tysta". Den är skriven av Vicky Jaggers och det är även om henne boken handlar.

Beskrivning: 

När Vicky Jaggers var liten avgudade hon sin storebror David och han var också deras mors ögonsten. 

  För modern var David ljuset i familjelyckan, det perfekta barnet som inte kunde göra något fel. Men Vickys egen familjelycka och hennes barndom förbytts mot mardröm när hennes bror brutalt våldtog henne upprepade gånger. Hon var tolv, han var sjutton. 

  Därefter förblev hon i hans våld. Hans viskande hot vid middagsbordet förlamade henne av skräck och höll henne tyst. Inte ens när hon upptäckte att hon var gravid och födde ett bran vågade hon säga något. Hon var övertygad om att ingen någonsin skulle tro henne. 

Boken var verkligen en positiv överraskning, den överträffade mina förväntningar. 

  För de som inte gillar långa kapitel och stycken där det mest är beskrivande text och inte så mycket dialoger kanske inte den här boken passar så bra. Även de som vill ha en bok som innehåller mycket glädje och spännande intriger borde nog välja en annan. Detta är en självbiografi om syskonincest och med det förstår ni ju också att det inte är en lycklig bok.

  Dock tycker jag att alla borde prova på att läsa den åtminstone, den är jättebra!